D.P.A. Gruppe 04
Postboks 51
6000 Kolding
LÆS FØRST HER: Hvorfor er Pædofilgruppens hjemmeside
online igen?
SVERIGE: NAZISTER OG "RED BARNET" HÅND I HÅND
Kort referat: En gruppe nazister brød sidst i juni ind
i et musem i Stockholm og ødelagde en fotoudstilling af den
amerikansk/hollandske fotograf Don Mader. Selv om fotografierne, som afbildede
nøgne pubertetsdrenge, vakte furore hos den svenske afdeling af Red
Barnet, blev de undersøgt af politiet, som ikke fandt anledning til
at betragte dem som børnepornografiske. Nazisterne forklarede deres
handling ved hjælp af nøjagtigt den samme retorik, som
var blevet brugt af Red Barnet ("at beskytte børnene" osv.) -
dette selv om de afbildede børn, som i dag alle er voksne,
udtrykkeligt havde givet deres samtykke til udstillingen. |
Barnporranklagelse mot svenskt museum avslöjade hjälporganisationen Rädda Barnen!!!
- Det är nu bevisat, att "Rädda Barnen" endast vill "Rädda Moralen" -
Af MdS, Sverige
I början av juni 1998 uppstod en smärre 'skandal' kring en utställning i Moderna Muséet i Stockholm. Man visade fotografier (12 stycken) på nakna pojkar. Detta har upprört organisationen Rädda Barnen samt resulterat i att en politiker polisanmälde museet. Anledningen var att "bilderna föreställer nakna barn - pojkar - med halverigerade penisar, och utställningen är därför barnpornografisk". Polisen granskade bilderna och åklagaren fann ingen anledning att plocka bort bilderna eftersom man bedömde att pubertetsutvecklingen redan avstannat hos samtliga modeller (=modellerna är icke att anse som barn). Då hoppade svenska Posten in i debatten, och man uttryckte det omoraliska med att visa dessa bilder. Postens åsikter framfördes med anledning av att Posten är sponsor åt evenemanget Kulturhuvudstad'98 i Stockholm. Historiska Muséet förklarade att konstnären som tagit bilderna hade fått modellernas / modellernas föräldrars skriftliga tillstånd att visa bilderna. Samtliga modeller är idag över 18 år. Rädda Barnen hävdade att det är brister i den svenska lagstiftningen och att det är moraliskt fel att visa dessa bilder, och "att det är ännu mera upprörande att föräldrarna gett sitt medgivande till bildernas publicering. Barnen kränks varenda gång någon tittar på bilderna!".
Enligt min mening handlar bilderna inte om barnpornografi, men att organisationen Rädda Barnen har tagit tillfället i akt att få publicitet. Jag upplever att RB försöker marknadsföra sig som moralens väktare, vilket har att göra med deras behov av att få in pengar via insamlingar. Eftersom det inte är frågan om barnens väl (i detta fall hade de gett sitt medgivande till att medverka i konstnärens utställning) så måste det vara frågan om att Rädda Barnen försöker att hävda sitt existensberättigande - för att kunna samla in mera pengar. Det vore önskvärt om en kommitté bildades i Sverige för att bemöta Rädda Barnens propaganda samt utveckla ett manifest applicerat till svenska förhållanden! Man bör märka att Rädda Barnens argumentation är mycket känslosam, men att man aldrig kan diskutera sakfrågan på ett nyanserat sätt, det vill säga; det är helt otillåtet att ha en avvikande mening! Och det i ett land som Sverige som anser sig ha goda demokratiska traditioner!
Men genom Rädda Barnens agerande har det blivit synligt för vanligt folk att organisationen enbart är intresserad av att hålla barnporrdebatten vid liv och spä på den redan nu så omfattande ‘pedofili-hysterin’ som råder. Barnpornografifrågan måste sättas in i ett större sammanhang. Det är faktiskt frågan om det fria ordet - och den fria bilden - även om detta påstående kan låta klichéartat. I Sverige finns starka krafter för att förbjuda all pornografi. Deras kamp håller dom i liv genom att använda barnpornografin som skrämselpropaganda. Barnporr är i Sverige förbjudet på alla sätt (snart även innehav), och förslag finns på att förbjuda även teckningar och målningar. Därtill har socialisterna kriminaliserat köp av sexuella tjänster, vilket var en eftergift åt kvinnoorganisationerna. Denna lag kan användas för att stoppa inhemsk pornografisk produktion. Nästa steg i förbudsivrandet är kampen mot djurpornografi, och sannolikt också ett återinförande av förbudet mot tidelag. Har man kommit så långt kan man förbjuda resten också, menar dom som stödjer moralisternas kamp.
Vilka opponerar sig mot dessa trångsynta krafter? Jag gör det, och ett fåtal personer till. Men det är farligt att offentligt framföra sina åsikter - och tidningarnas insändarspalter undviker att publicera artiklar med frisexuella åsikter. Dessutom respekterar inte tidningarna utlovad anonymitet (det vet jag själv efter en publicerad insändare). Men jag känner att jag just påbörjat en kamp mot de fördomsfulla krafter som härskar idag. Och den kampen blir svår att vinna om det inte blir flera som sluter upp i de frisinnade grupperna. Det skulle behövas flera som författaren Stig Larsson som vågade erkänna att han ”....tänder på 13-åriga flickor. I alla fall de som fått bröst!”. Tyvärr har han fått stå ut med mycket kritik på grund av sitt uttalande, men om flera vågade tala ut så kanske ämnet skulle behandlas mera nyanserat och mindre fördomsfullt. Jag själv har haft kontakt med kvinnor som privat vågar erkänna att de känner sig sexuellt attraherade av yngre personer. Det var överraskande, men inte helt oväntat. Men för ett tag sedan fick jag ett antal brev från några flickor (mellan 13-16 år gamla) som berättade att dom hade regelbundna fantasier som handlade om sexuella förbindelser med vuxna män (och äldre kvinnor). Dessa brev var ärligt skrivna, vars innehåll jag i övrigt inte vill avslöja. Men min övertygelse har blivit starkare; vi måste bekämpa moralisternas inskränkta syn på sexualitetens möjligheter och riva ålderstabut! Och den kampen börjar med att avslöja Rädda Barnens hyckleri i barnporrfrågan!
Med vänlig hälsning
MdS Sverige
The photographer's statement for the Swedish Media:
I have thus far remained silent through the controversy my work has caused. In regard to the work, it speaks for itself; there is nothing I can add by talking about it which would serve to defend it more than its own qualities do. In regard to the slanders directed toward myself, I would merely note that they are essentially the same as bigots and censors have directed toward many other artists who have worked with similar subjects - Will McBride in Germany, Graham Ovenden and Ron Oliver in England, Jock Sturges and Sally Mann in the United States, and others. The accusations are expectable, and contemptible. The destruction of my work on 30 June, however, requires that I speak out.
Whatever those who destroyed the work may claim, their act has nothing to do with "protecting children". In fact, their actions show utter and total contempt for the real individuals who are the subjects of the pictures. The subjects of these photographs are now between 25 and 42 years of age; as adults they have granted permission for the pictures to be displayed. They have had quite adequate time to reflect on their experience. They neither asked for nor desired the "protection" of the thugs who destroyed images to which they gave their approval.
Nor does the destruction of my work have anything to do with "pornography". Twice the Swedish authorities reviewed the work and declared that it was not "pornography." It was not the work which was destroyed which violated the law, it was those who destroyed it who did so, those who justify their actions by appealing to the norms and values of society. In their actions they in fact have shown their utter contempt for the most basic norms and values such as human tolerance, freedom of expression and rational discussion, and ultimately for the rule of law itself, if they can not bend that law to their own ends.
The destruction of my work puts us in the realm of Brownshirts, and of "entarte kunst". It is therefore not surprising to learn that those who carried out the destruction apparently identify themselves as Nazis. As they apparently use that term for themselves, there is not much more that can be added. Anyone who does not loath what they stand for and their actions absolutely lacks moral sense.
What can and must be added, however, concerns those elements in the Swedish media, and those public and political figures, who by their deliberate exploitation of issues surrounding this matter, their hysterical appeals to "protecting children," their demonization of "pedophiles," and their inappropriate identification of images which they dislike as "child pornography," over the last five weeks have created the atmosphere in which Nazis now feel free to raid a museum and destroy artwork. It is easy enough to condemn Nazis; those who set the stage for them, who have given them aid and comfort and justified their actions, however, bear equal responsibility for what has happened. They too must be held accountable.
As an artist, it is devastating to have your work destroyed in this way. But the history of our century makes it clear that it is even more devastating for a society to forfeit its sanity and sense of human decency.
No amount of rhetoric about the "necessity to protect children" will cover what has happened in Sweden over the past five weeks. It is rare that moral bigots and censors show quite this openly their community of interests with Nazism; one of the few other instances I can think of are "pro-life" campaigners who countenance the murder of doctors at abortion clinics. The rest of the people of Sweden have now had an opportunity to see what the real agenda of intolerance is that these elements are promoting with their hysteria about "pedophiles" and "child pornography", and where it will take them as a country. Their agitation and actions have nothing to do with the real and necessary concerns of protecting children, and in fact lead society aside from these concerns, while pushing the society over the brink of intolerance. I can only appeal to responsible citizens to think long and hard about what has happened, and repudiate all those responsible for this outrage.
D.H. Mader
SVERIGE BEHÖVER OCKSÅ EN NY SEXUALPOLITIK!NY SVENSK KOMMITTÉ SKALL BEMÖTA RÄDDA BARNENS PROPAGANDA! Det råder ingen tvekan om att det i Sverige pågår en hysteri kring ämnet pedofili, barnporr och barnsexhandel. Denna hysteri - som av misstag kallas för debatt - uppstod i början av 90-talet i samband med den s.k. barnporrhärvan i Norrköping och Huddinge, med förgreningar över hela Sverige. Då ersattes begreppet ”fula gubbar” av den vetenskapliga benämningen på personer som är sexuellt/känslomässigt attraherade av barn, benämningen ”pedofiler”. Kvällstidningarna hade barnporren och pedofilerna som en lång följetong, och till och med den minsta nyhet blåstes upp för att hålla sensationen vid liv. Hur mycket som egentligen var fakta tål att diskuteras, men bilden av pedofiler var kraftigt vinklad av den moraliskt hårdhänta syn som präglar dagens intoleranta debatt i sexuella frågor. Många politiker fann tillfälle att tjäna lättförtjänta politiska poäng genom att gråta över ‘odjurens hemska gärningar mot de oskyldiga barnen’. Rädda Barnen är den organisation som flitigast bekämpar pedofili och barnsex i alla dess former. Förutom den okunniga allmänhetens sympati eftersträvar Rädda Barnen också ekonomiska bidrag. Pedofili, barnsex och barnporr har blivit en affärsverksamhet - för dem som säger sig värna om barnens bästa! Det är i Rädda Barnens intresse att hålla myten om den ondskefulla pedofilen vid liv! Trots den besvärliga situation som råder för svenska pedofiler och hebefiler så har intresset för barnsex knappast minskat. Faktum är att massmedias bevakning i denna fråga rekryterat tusentals män och kvinnor i Sverige som haft sin pedofila läggning latent. Nu har deras intresse väckts, men den information som finns att tillgå är framtagen av de personer, organisationer och myndigheter som vill bekämpa pedofili. Budskapet är lika enkelt som fördomsfullt; -Sök hjälp för att bota er pedofila läggning! Här kan Sverige-kommittén fylla en viktig funktion genom att besvara frågor och ge information till intresserade. Danska Pedofilgruppen är en av de få nordiska organisationer som på ett seriöst sätt tagit sig an arbetet att tillvarata pedofilers och hebefilers intressen. Alternativet är annars mentalvården i hopp om att bli ‘omprogrammerad och frisk från sin pedofili’, något som även läkarvetenskapen vet inte fungerar! DPA belyser också frågan ur barnens synvinkel, vilket sannolikt ger många moralister skrämselhicka. Denna föredömliga kamp skall också föras även i Sverige. Därför avser undertecknad att i samarbete med DPA starta en kommittéverksamhet för svenska pedofiler/hebefiler. DPA-Sverigekommittén bör ha som syfte att balansera den pågående debatten. Detta kan man göra dels genom att sprida kunskap till personer som befinner sig inom den pedofila intressegruppen. Dessutom bör Sverigekommittén arbeta för en liberaliserad lagstiftning. Kommittén skall utarbeta ett manifest som förkunnar dess ambition och politik. Särskild hänsyn skall tas till de kvinnliga pedo- och hebefilerna som tyvärr är en bortglömd grupp i sammanhanget. Det är dock viktigt att poängtera att de medverkande i kommittén inte behöver ha några aktiva erfarenheter inom området. Men jag förutsätter att ledamöterna har ett genuint intresse av att främja de svenska pedofilernas situation. Du som är pedofil eller hebefil i Sverige: -är inte ensam! Man räknar med att det finns över tiotusen personer med pedofil läggning i hela Sverige. Och denna siffra är lågt angiven. Hos de flesta ligger det pedofila intresset latent. Du som själv bara känner dig ‘nyfiken’ är en av många personer som gärna vill veta mera. -har inte begått något brott genom att ha den sexuella läggning du har. Att vara pedofil eller hebefil är i sig inte olagligt! Inte ännu i alla fall... -känner sannolikt stor oro för vad din omgivning skulle säga om Dig ifall de kände till Din läggning. Att få stöd från likasinnade uppväger dessa negativa känslor. -fylls av avsky varenda gång du hör att ett barn våldtagits eller utsatts för misshandel. Samtidigt undrar du vad som ligger bakom allting. Flera av fallen med sexuellt utnyttjade barn handlar faktiskt om pedofila ‘förhållanden’ där en utomstående avslöjat relationen. Nyhetsförmedlarna gör ingen skillnad på om Du haft ömsesidig sex med en mindreårig eller att en knivbeväpnad man våldtagit ett barn. Vi ser skillnaden - och den är väsentlig! -vill ifrågasätta dagens lagstiftning. Dagens kunskap om barn- och tonårssexualiteten visar att även barn och ungdomar har en mycket stor medvetenhet om sin sexualitet. Men lagstiftarna (politikerna) vill fortsätta att bestämma över det privataste i allas våra liv; sexualiteten! Det låter kanske lite konstigt, men sanningen måste sägas: -Det är inte pedofilerna det är fel på. Det är lagarna som det är fel på. Lovlighetsåldern för när man får ha sexuellt umgänge är 15 år. Myndigheterna kräver dock inte att barnen själva följer lagen, åtminstone utdöms inga straff. Lagen sägs vara till för att skydda barn under 15 år från att bli sexuellt utnyttjade. Sverige-kommittén skall ifrågasätta den definitionen. Vad räknas som sexuellt utnyttjande? Våldtäkt är tveklöst ett brott, men ett ömsesidigt sexuellt förhållande baserat på frivillighet från både den vuxne och barnet bör inte betraktas som våldtäkt, inte heller ens som sexuellt utnyttjande. Sverige-kommittén måste utarbeta förslag till nya lagar som både skyddar barnen och ger pedofiler och hebefiler rättvisa villkor. Varför behövs Sverige-kommittén? -Därför att debatten idag präglas av lögner, halvsanningar och missförstånd spridda av en sensationslysten massmedia, skapad av organisationer som t.ex. Rädda Barnen. Bilden av pedofiler är fruktansvärt snedvriden och fördomsfull. I ett samhälle där denna debatt förs lever tusentals svenskar med pedofil läggning. Dessa utsätts för en propagandistisk hetsjakt vars syfte är att bryta ner dem psykiskt. För närvarande beskrivs pedofili endast i samband med barnporr och våltäkter mot barn. De som styr debatten idag tjänar sina egna syften genom att envetet repetera sin skrämselpropaganda. Observera hur pedofiliskräcken utnyttjades av Rädda Barnen vid mordet på den 4-årige Kevin i Arvika! Snabbt gjorde deras personal uttalande om att det bara är pedofiler som dödar barn som de utnyttjat sexuellt! Sverige-kommitténs första uppgift är att ge de svenska pedofilerna och hebefilerna stöd och upprättelse. Situationen är idag ohållbar: Rädda Barnen (och andra grupper som anser sig vara ‘moralens väktare’) riktar en kollektiv anklagelse mot de tiotusentals pedofiler som lever i Sverige. Endast ett fåtal av dessa har som vuxen haft ett sexuellt förhållande med ett barn under 15 år. Merparten av dessa är människor med stor empati och äger ett friskostigt hjärta som tar barnen på allvar; både känslomässigt och sexuellt. Det är Du som läsare medveten om, men Rädda Barnen får tills vidare sprida sina lögner som påverkar lagstiftningen och allmänhetens syn på den mest bespottade sexuella minoritet som finns i konungariket Sverige. ORGANISATIONEN "SVEKOM" ER NU DANNET! Se hjemmesiden på: http://medlem.tripodnet.nu/svekom Tänk på att vi måste bekämpa det som skulle kunna kallas för ”Den Svenska Inkvisitionen” där moralisterna kräver att pedofilerna skall brännas på bål! Vårt vapen är kunskap, våra medel är Din medverkan! Sverige-kommittén |
indeks
|